HannahochMarkus

Inom mig bor det en romantiker och det har det alltig gjort. Jag har alltid trott på att två människor kan hålla ihop hela livet och jag tycker att kärlek är det största vi har. Jag är beroende av kärlek i alla dess mängder, kärlek till mina kompisar, till min familj, till min pojkvän. Jag tyckte det var så fint sagt imorse när jag tittade på efter tio, då intervjuade de en man som varit gift med samma kvinna i 40 år varav en person frågade om han aldrig tröttnade. Han svarade med att han inte alltid varit gift med samma kvinna, utan att denna kvinna hela tiden utvecklats i deras förhållande. Jag tycker det var så klockrent sagt för att det stämmer så väl, att under hela vårt liv kommer vi att gå igenom olika faser som kommer göra att vi utvecklas som människor. Bara man stöttar varandra och tillåter den andra att utvecklas så ser jag inte alls varför man inte skulle kunna hålla ihop "resten av livet". Jag tror att nyckeln i allt är att aldrig sluta överraska sin omgiving, att man försöker utvecklas till det bättre och att man stöttar det. Att man alltid låter varandra ha kvar sin frihet och tillåter utveckling. Att man visar varandra uppskattning och att komma med små överraskningar, det tror jag är viktigt för ett fungerand förhållande.